Vad säger man

Jag är så glad att jag har så många härliga vänner som kom ihåg mig på min födelsedag. Alla deras hälsningar till mej värmde så. Men det är en som inte har hört av sig alls och det är min pappa. Ja, jag vet inte vad man ska säga om det. Förutom att det känns ledsamt. Men nu vet jag vad jag betyder för honom. Nu är det inget jag ska gräva ner mig för, men det är inte så lätt att släppa. Men, men, det är bara till att gå vidare för mig. Som sagt så är jag så glad att ni mina vänner finns där för mig. Ni är guld värda.

Idag har varit min "piggaste" dag, sen operationen. Det har inte blivit någon eftermiddagsvila. I förmiddags var jag och hälsade på lilla Freya. Jag bjöd dit mig själva. Ville bara komma hemifrån ett tag. Det är så trist att gå hemma. Jag känner mig inte sjuk, men visst så förstår jag varför man blir sjukskriven efter en gastric bypass. Det var helt underbart att få gosa med Freya. Hon är så lätthandterad och nöjer sig med det minsta lilla. Idag fick jag äran att mata henne, vilker var hur mysigt som helst. Jag tog även på mig att byta bljöa. Det visade sig att det var både det ena och det andra i blöjan. Men jag fixade det utan några som helst problem. Jag tror att det var Freya som gav mig dagens energi.

Annars så har jag inte gjort så mycket mera idag, förutom att handla hem lite mat. Det har varit en lagom slappdag. Jag har förståss försökt få min dagliga motion. Så det har blivt promenad med Roy. Skönt att man har honom som tvingar ut en. Annars hade jag kanske degat helt ihop i soffan. Imorgon hade jag tänkt att gå till gymmet och träna. Eller rättaresagt försöka träna. Jag vill så gärna komma igång med min träning.

Nej, nu ska jag snart dra mig mot sängen.

Natti natt och KRAM

Kommentarer
Postat av: sandra

Hemskt ledsen jag glömt din födelsedag. Men jag förvirrad som vanligt så förlåt

2010-03-01 @ 09:49:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0