Mari Manfredsson

Helgen blev inte alls som jag planerat. Planerna var att jag skulle tentat i går och sen på kvällen skulle vi fira älsklingens födelsedag. Men så blev det inte alls för mig. Det började med att jag i fredagskväll runt 23,30 fick en obeskrivning smärta i magen. Försökte ignorera den så gott jag kunde. Somnade till slut av ren utmattning. Hade lika ont när jag vaknade igår. Så då berättade jag för älsklingen att jag inte mådde bra. Han trodde att det skulle bli bättre om jag åt något. Jag försökte inte ens, för jag visste att det inte skulle gå att få ner något. Jag ringde till vårdcentrale för att få en konsultation. Dom tyckte att jag skulle åka in till akuten, så det gjorde jag. Älsklingen stannaede hemma för att fixa inför kvällen. Det tog sin tid på akuten, men när jag välfick träffa en läkare blev det snabba ryck. Han kände och klämde på min mage. Efter det ringde han till sjukhuset i Lund, för att konsultera dem. Dom kom fram till att för dagen så jobba den bästa läklaren i Malmö, så det var dit jag skulle bege mig. Jag fick åka hem om för att packa en vaska med kläder och lite annat. Sen kom min underbara svägerska och skjutsade mig till Malmö. Unde birfärden så ringde sjukhuset till mig och undrade vart jag var. Det hade blivit lite ändrade planer. Istället för att bege mig till kirurgakuten, så skulle jag direkt upp på avdelning. Jag hann knappt att komma upp på avdleningen innan jag kom ner till operationen. Så det var tydligen ganska så akut. Det visade sig att jag fått en komplikation från min magsäcksförminskning. Det är en vanligt förekommande kompligation. Mina tarmar hade snurrat in sig i ett hålrum som kallas för slitz (något man får när man blir GBP opererad, de flesta sjukhusen syr igen dessa slitzarna vid GBP:en). Nu är problemet åtgärdat och slitzarna igensydda. Jag mår förhållandevis bra. Har ganska så ont, men det kommer att gå över. Vet att jag får stanna på sjukhuset en natt till, sen vet jag inget mera. Jag får helt enkelt ta en dag i taget. Kram