Återfått lite hopp

I eftermiddags var älsklingen och jag på återbesök till läkaren som opererade mig i tisdags. Det var inga glada miner när vi åkte dit. Hade ju allt färskt i huvudet sen i tisdags. Det var då mattan rycktes undan för mina fötter. Allt hopp man hade på att bli mamma/förälder försvann. Allt för att jag/vi fick besked på att det är stopp i mina äggledade. Fick samtidigt besked att IVF (provrörsberuktning), via landstinget inte var att tänka på. Då jag är för "gammal". Dom har 38 år som åldersgräns. Efter det så blir resultaten sämre.

Men idag fick vi positiva besked av läkaren. Han ska göra allt vad han kan så att vi kan få ett IVF försök till. Viss han kan inte lova att det blir så, men han ska göra sitt bästa. Mina äggledare är det inget att göra något åt. En operation är inte att tänka på då resultatet oftast inte blir bra. Så nu ställer jag mitt lilla hopp på att vi får ett IVF. Samtidigt som vi väntar på besked om IVF, så ska vi kolla upp adoption. Jag vet att det är en tuff och lång process. Jag har varit inne på adoption tidigare, men inte min älskling. Nu är det älsklingen min som tagit upp det. En sak som vi måste fixa innan det kan bli aktuellt med adoption är att vi får gifta oss. Det är adoptionsbyråernas/ländernas krav att man ska vara gift. Men en sak åt gången. Först ska vi leta info om adoption och läsa på. Gäller att ha så mycket "kött" som möjligt på benen, när man väl drar igång processen.

Nej, nu ska jag fortsätta njuta av kväller och försöka smälta dagens intryck.

Kram

Kommentarer
Postat av: Eva

Va härligt att höra att ni har en läkare som kämpar för er skull :)



2010-11-16 @ 05:57:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0