Här är jag
Ni får har lite överseende med att jag varit dålig på att uppdatera de senaste dagarna. Som ni förstår så är jag en aning trött och mörbultad, men det börjar bli bättre nu. Tröttheten finns förståss kvar men jag är mindre och mindre mörbultad. Nu känner jag hur såren börjar läka. Det kliar nämligen som bara fan. Det är bara till att klia tillbaks, fast försiktigt ovanför tröjan.
Det som jag har mest problem med är maten. Problemet är att den är enformig. Det är ju bara flytande i alla dess former som gäller 1,5 v till. Men det är iofs lite mer annorlunda än när jag levde på pulver. Nu får jag äta varma soppor i alla dess former vilket är ganska så gott. Det jag har mest problem med är fil och yoghurt, men det går ner. Det enda som jag inte får ner är ett glas mjölk. Tur är att jag kan använda det när jag dricker kaffe.
Idag är första dagen som jag varit ensam hemma, sen jag kom hem från sjukhuset ifredags. Det har faktiskt varit en långtråkig dag. Det beror nog mest på att jag inte haft någon att prata med. Iofs så har syrran ringt för att kolla hur det är med mig, samt att tacka för födelsedagspresenten som vi skickatt till Leon. Han fyller 7 år på torsdag. För att få tiden att gå så har jag satt mig på motionscyklen. Den har älskligen varit så snäll att ställa in i TV-rummet. Jag har även varit ute på min första ensamna runda med Roy. Det gick jättebra och han var hur snäll som helst. Det blev en runda tillsammans med Roy och älsklingen, när älsklingen kom hem från jobbet. Så jag försöker verkligen att ut och röra mig. Jag gör ju allt för att det ska bli ett bra resultat efter operationen.
Sjukhuset har hört av sig till mig i eftermiddag. Dom ville bara höra hur det är med mig. Jag tycker att det är jättebra att dom följer upp sina patienter. Tydligen så kommer dom att ringa till mig på torsdag igen. Då är det ju en vecka sen operationen. Jag har även fått ett sms från min handledare på praktiken. hon undrade hur det var med mig och hur operationen gått. Jag tycker att det är jättegulligt av henne att höra av sig. Det är ett besvis på att hon bryr sig om mig.
Nej, nu ska jag slita mig från datorn och titta på Spårlöst.
Kram
Det som jag har mest problem med är maten. Problemet är att den är enformig. Det är ju bara flytande i alla dess former som gäller 1,5 v till. Men det är iofs lite mer annorlunda än när jag levde på pulver. Nu får jag äta varma soppor i alla dess former vilket är ganska så gott. Det jag har mest problem med är fil och yoghurt, men det går ner. Det enda som jag inte får ner är ett glas mjölk. Tur är att jag kan använda det när jag dricker kaffe.
Idag är första dagen som jag varit ensam hemma, sen jag kom hem från sjukhuset ifredags. Det har faktiskt varit en långtråkig dag. Det beror nog mest på att jag inte haft någon att prata med. Iofs så har syrran ringt för att kolla hur det är med mig, samt att tacka för födelsedagspresenten som vi skickatt till Leon. Han fyller 7 år på torsdag. För att få tiden att gå så har jag satt mig på motionscyklen. Den har älskligen varit så snäll att ställa in i TV-rummet. Jag har även varit ute på min första ensamna runda med Roy. Det gick jättebra och han var hur snäll som helst. Det blev en runda tillsammans med Roy och älsklingen, när älsklingen kom hem från jobbet. Så jag försöker verkligen att ut och röra mig. Jag gör ju allt för att det ska bli ett bra resultat efter operationen.
Sjukhuset har hört av sig till mig i eftermiddag. Dom ville bara höra hur det är med mig. Jag tycker att det är jättebra att dom följer upp sina patienter. Tydligen så kommer dom att ringa till mig på torsdag igen. Då är det ju en vecka sen operationen. Jag har även fått ett sms från min handledare på praktiken. hon undrade hur det var med mig och hur operationen gått. Jag tycker att det är jättegulligt av henne att höra av sig. Det är ett besvis på att hon bryr sig om mig.
Nej, nu ska jag slita mig från datorn och titta på Spårlöst.
Kram
Kommentarer
Trackback
