Ska man behöva må så här???

Sitter och känner mig appatisk. Inget är kul längre. Bara att stiga upp om mornarna är ett helt företag för mig. Det tar väldigt mycket på den lilla engergi som jag har. Inte tror jag att det blir bättre av att jag är arbetssökande och att alla jobben som jag söker går till andra sökande. Det är nog denna situationen som tär på mig. Att leva i ovisshet är absolut inget kul. Att jämnt och ständigt behöva gå och oroa sig för för hur man ska klara av dagen är jätte jobbigt. Inte blir det bättre av att man oroar sig för ekonomin också. Vet ju inte hur länge som jag kommer att få pengar genom jobb och utvecklingsgarantin (får gå till AF för att få info om det). Att jag sedan har min ledgångsreumatism gör inte saken bättre. Just nu är jag inne i ett ekorrhjul som bara snurrar på snabbare och snabbare och det dra mig längre och längre ner i djupet.

Jag har så svårt att sätta ord på hur jag känner och mår. Men tankarna dom bara snurrar runt i huvudet på mig. Jag kon formulera allt i mitt huvud, men när jag ska skriva ner det så går det inte. Precis som om att jag skämms över hur jag mår, men det gör jag inte. Det är helt enklet en spärr som jag måste övervinna för att kunna formulera mig. Kanske måste jag söka proffesionell hjälp för att komma vidare, men just nu så orkar jag inte det.

Nu ska jag försöka sova. Förhoppningsvis så känns allt lite bättre imorgon. För trots allt så är hoppet det sista som överger mig. Jag har fortfarande ett hopp om att det finns ett jobb där ute för mig. Det är hoppet som jag måste leva för.

Kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0